Bröderna Momma och Kengisverken

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Pahtavaara gruva och Leppäkoski hytta var i drift under den senare delen av 1600-talet. Det är inte mycket känt om de två idag mer än att det här bröts kopparmalm. För att få upp vattnet ur Pahtavaaragruvan pumpades det med mekanisk eller handdriven konstvind. Kopparmalmen hissades sedan upp för att transporteras till hyttan i Leppäkoski. För att bryta kopparmalmen användes tillmakning, vilket betyder att man först hettar upp berget med eld och när det sedan kallnar så bildas sprickor och malmen kan brytas. För att driva konstvindarna användes hästar, djur som vid denna tid var ovanliga i trakten. Desto vanligare var renen vilken användes för att transportera kopparmalmen från gruvan till hyttan och gruvbolaget ägde runt etthundra tamrenar. Även båt nyttjades för transporten. För de handdrivna vindorna användes barn som arbetskraft.

Gruvan och hyttan var del av Kengisverken som ägdes av Jakob och Abraham Momma; två bröder som härstammade från Tyskland. I koncernen ingick också Svappavaara kopparhyttor och gruvor och bröderna utvecklade också Kengis bruk och Masugnsbyn. Bröderna erhöll den 20 november 1674 privilegium att tillverka kopparmynt till vilka man använde sig av den koppar som bröts i Svappavaara. Fram till 1686 skall kopparmynt till ett värde om 95596 daler silvermynt ha präglats och det sista myntet såg dagens ljus den 19 april 1686.

Koppar exporterades i stor utsträckning under 1600-talet och var en av de viktigaste exportvarorna i landet. Inkomsten från denna export bekostade de krig Sverige deltog i under Stormaktstiden och tidvis stod landet för två tredjedelar av världsproduktionen. Gruvan i Falun var den största men också Norrbottens gruvindustri, med bland annat bröderna Mommas verksamhet, var viktig. Brödernas insatser för riket var av sådan vikt och dignitet att de år 1696 adlades Reenstierna. 1672 introducerades de i Riddarhuset som nummer 818. Dock gick de i konkurs året innan de adlades. Konkursen berodde till stor del på att malmen i gruvorna blev svåråtkomlig när gruvorna djupnade och vattenfylldes. Kapital saknades till driften och gruvbrytningen upphörde 1686. Bröderna dog utfattiga.

De flesta arbetarna vid Svappavaara valde att lämna orten och i början av 1700-talet fanns endast ett tjugotal personer kvar.

ADD YOUR COMMENT