Hur gruvdrift fungerar

open_castVid brytning och framställning av olika sorts metaller, finns det flera olika steg i processen. Målet är dels att bryta en metallhaltig malm, och dels att anrika den så att man blir av med oönskade ämnen, och får fram en ren metall. Eftersom järnmalm är den vanligaste brutna metallmalmen i Sverige idag, används den som exempel i texten, men processen är likartad även för andra malmer.

Brytning av järnmalm då och nu

Det finns två sätt att utvinna järn ur malm. Första sättet är att använda sig av så kallad myrmalm, vilken förekommer på myrar och sjöbottnar. Detta sätt är förhållandevis ovanligt i Sverige i modern tid, men var det främsta sättet för järnframställning under järnålder och tidig medeltid. Myrmalmen samlades upp och utsattes sedan för stark hetta, medan den bearbetades med hammare tills slagget försvann och rent järn återstod. Järnet formades till tackor som sedan kunde användas vid exempelvis redskapstillverkning.

Det modernare sättet att bryta järnmalm, är med hjälp av sprängning. I gruvor med järnrik bergart spränger man berget till mindre bitar. Dessa fraktas sedan upp ur gruvan med hjälp av gruvhissar eller lastbilar, varefter de förs till ett anrikningsverk. Vid verket krossas bergsbitarna först till smågrus, och till sist till vad som ser ut som finkornig sand vilken kallas för slig.

Anrikningsprocessen

Efter att malmen finkrossats, är det dags att urskilja metallen från det så kallade gråberget. Detta går att göra eftersom järnet och berget har olika fysiska egenskaper. Två vanliga metoder är att använda sig av magnetisk separation eller flotation för att separera järnet från gråberget.

Vid magnetisk separation utnyttjas att järnet attraheras av magneter, medan gråberget inte påverkas. Tack vare detta går det alltså att med hjälpa av magneter “suga till sig” järnet, medan gråberget förblir opåverkat.

Vid flotation tillsätts vatten till sliget. Sedan görs järnet hydrofobt, det vill säga vattenavstötande, med hjälp av tillsatser av olika ämnen. En maskin blåser sedan in luftbubblor i det blötlagda sliget, och järnet dras till bubblorna för att komma undan vattnet. På så vis kan det avskiljas från resten av sliget.

ADD YOUR COMMENT